Sitter här och försöker att smälta frukosten något så att jag slipper håll när jag nu snart ska bege mig ut på en powerwalk. Vädret är grått och jag håller tummarna för uppehåll, börjar det regna är det ganska så lätt att stanna hemma...

Igår fick vi vår bil såld vilket kändes väldigt bra, speciellt efter det vidriga avslutet jag fick med den bilen... När vi skulle åka och titta på den andra bilen igår så satte jag mig i passargerar sätete och ser att det är FULLT med spindelnät från backspegeln till den där spegelflärpen (kommer inte på vad den heter.. Solskydd?) på min sida, ett sånt där fint nät som nästan var 8-kantigt, men ingen spindel i syne. Så jag tar lite papper och tar bort nätet, sätter mig i bilen och är redo att fara. Så kommer jag på att spindeln måste ju vara här någonstans och hon lär ju knappast bygga det där feta nätet om hon inte tänkt att stanna här, så jag kliver långsamt ur bilen och fäller ned spegelflärpen/solskyddet och där sitter en stor fet svart spindel, spindelmamman nr 1. Jag skriker till och springer iväg, börja gråta av det faktum att jag lika gärna hade kunnat upptäcka mrs spindel när vi hunnit åka iväg på motorvägen och jag fäller ned solskyddet för att titta mig i spegeln. Den paniken jag hade fått då, när jag inte kan röra mig och det sitter en stor spindel 1 dm från mitt ansikte får det att rysa i mig big time. FY FAN säger jag bara. Men slutet gott allting gott, Linus tog ut spindeln och jag tröstar mig med att detta lär knappast hända en människa två gånger och nu har jag uthärdat min gång, så jag tycker synd om alla er som har er gång kvar!