Dagen efter dagen... Gud, ens födelsedag är inte lika storslagen som den var för 15 år sedan. För 15 år sedan så var jag 7 år, då stannade hela världen upp och lade sig vid mina fötter just den 22 maj. Man blev väckt med sång och fika på sängen, man fick öppna massa massa mindre paket (inga champagneglas, lampor för 1000-lappen, presentkort på 50o:- utan små polly pockets, godis, kläder och duschcremer). Man kom till skolan och alla sjöng för en i klassrummet/matsalen, alla var extra snälla och man var coolast på planeten. Efter skolan kom man hem och mamma hade bakat alla kakor man tyckte om och en tårta man oftast fått välja helt själv. Sen var det kalas och man fick ännu mer presenter. Det var en födelsedag det!
Missförstå mig inte, jag hade en jätte bra dag igår med all uppvaktning etc... Och nästa helg blir det fest för kompisarna. Men det är ändå inte lika stort... Det är bara jag som är större. Jag skulle sjävklart inte vilja byta och vara 7 år igen... Men det är ändå ett svårslaget minne, barnkalas is the shit.