Nu två dagar efter olyckan så känner jag verkligen ingenting. Jag lever på som vanligt och när jag tänker tillbaka så känner jag ingenting... det är som om att ingenting har hänt.. eller det är som om att jag ramlat omkull på gatan och rest mig upp typ.
Tidigare så var: "vi hade tur som inte dog" det enda jag kunde tänka på... och jag var så sjukt glad över att vi överlevt... Det var på ett skumt sätt ändå en känsla som jag ville hålla fast vid ett tag. Men nu så är det känslan borta.. men jag antar att den känslan så småningom kommer att komma tillbaka och att jag nu är i ett tillstånd som man så fint skulle kalla "i chocktillstånd"
Har visserligen alltid trott att chocktillstånd innebar att man var väldigt tagen och chockad lixom... typ värsta nervig... inte vanlig som jag..

Jag mår verkligen inte dåligt eller nått sånt utan allt känns påhittat bara.